Sven Wingquist såg dagens ljus 1876 i Hallsberg (Närke). Hans far hette Sven Daniel Wingquist och var stationsinspektör och Svens mor hette Anna född Lundberg. Sven Wingquist fick studera vid Örebro tekniska elementarskola, därefter fortsatte han sina studier vid en vävskola i Norrköping.

Detta resulterade i att han 1896 fick göra en studieresa till USA och där besöka ett flertal olika textilfabriker. När Sven tre år senare blev driftsingenjör på Gamlestadens väveri nära Göteborg märkte han snart att ett stort problem på fabriken var att lagringarna på maskinerna gick varma och skar, vilket i sin tur ledde till enorma störningar i produktionen. Det var dessa problem som ledde till att han började skissa på det som skulle bli det självreglerande och dubbelradiga, sfäriska kullagret. Wingquist lämnade in en patentansökan på sin uppfinning och fick patent den 6 juni 1907. Samma år grundades Svenska Kullager Fabriken SKF.  Det nya kullagret var en revolution på alla områden, där det användes på t.ex. maskiner och bilar. Det kan nämnas att 1909 anordnade Kungliga Automobilklubben en tävling för lastbilar, tävlingen gick ut på att köra sträckan Malmö-Stockholm med lastbil och fullt lass. I denna tävling deltog Scania med en bil som var utrustad med det nya kullagret som Wingquist hade uppfunnit. Scanias bil körde sträckan utan problem och vann tävlingen. Ett dotterföretag till SKF bildades på 1920 talet och döptes till ”jag rullar” vilket på latin blir VOLVO. Sven Wingquist var även en föregångsman på andra områden, 1913 införde han fyra dagars semester med full lön för de som arbetade på SKF. Han inrättade även pensionsfonder och olycksfallsförsäkringar för de anställda. Vid den här tiden var den normala arbetstiden på fabrikerna 60 timmar men på SKF var den bara 54 timmar. Så med andra ord var Sven Wingquist en ledstjärna på ett flertal områden.