Lars Magnus Ericsson 1846–1926 var son till hemmansägarparet Erik Ericsson och Maria Jonsdotter från gården Vegerbol Värmskogs socken, i södra Värmland. I sin ungdom arbetade Lars Magnus med ett flertal olika arbeten bl.a. var han rallare, smed och gruvarbetare. Han var dessutom en skicklig gravör och sålde sigill för att förbättra sin ekonomiska situation. Med tiden fick han anställning hos Öllers & Co, en telefonverkstad i Stockholm där han visade på stor duglighet. Som ett bevis på detta fick han ett stipendium 1873, vilket möjliggjorde att han kunde fortsätta att utbilda sig utomlands i både Schweiz och Tyskland.

Han arbetade då hos Siemens och Halske.  Det var sannolikt där grunden lades till hans senare verksamhet.

 

Efter hemkomsten till Sverige 1876 var det dags för Ericsson att starta sin egen verksamhet, han bildade firman Lars Magnus & Co.

 

Detta var början till det som senare blev L. M Ericsson. Lars Magnus var gift med Hilda Carolina Simonsson, Hilda var mycket verksam i deras nystartade företag, något som inte framkommer  i historieböckerna.

En av Lars Magnus Ericssons viktigaste uppfinningar var telefonluren, vilken gjorde så att telefoneringen blev mycket smidigare. I och med att telefonnätet växte så behövdes fler telefonväxlar. Han utvecklade flera utländska patent så att dessa fungerade bättre, bland annat utvecklade han en automatväxel som kallades för multipelbord, den kunde hantera upp till tio telefonlinjer.

 

När Ericsson var 57 år drog han sig tillbaka från sin verksamhet och år 1906 köpte han gården Hågelby gård i Botkyrka. Då kan man säga att cirkeln var sluten. Bondpojken från Värmland var tillbaka på en egen gård. Idag är Hågelby en herrgård som används till konferenser mm och de har även en mycket fin parkanläggning. 

 

Lite kuriosa är att Lars Magnus Ericsson är programledaren Caroline Giertz farfars morfar.