Yngve Ericsson – bondsonen som blev professor och uppfinnaren av fluortandkrämen. Yngve föddes 1912 som äldsta son i en lantbrukarfamilj. Familjen hade en gård i Harplinge utanför Halmstad som hette Lilla Skee. Det vanligaste i bondfamiljer var att äldsta sonen skulle ta över gården och bruka den vidare. I det här fallet var det så att Yngve var ovanligt studieintresserad, något som i tidiga år hade uppmärksammats. Detta innebar att han fick gå den akademiska vägen och tog studentexamen.
Yngve gjorde en deal med sina bröder, att om de hjälpte till med gårdens skötsel så skulle han se till att bröderna skulle få egna gårdar, om han fick gå färdig en utbildning. Yngve valde att bli tandläkare ett yrke som gav en säker och stabil inkomst. Redan 21 år var han färdigutbildad tandläkare och var därmed Sveriges yngsta.
Efter andra världskriget var det inte ovanligt med ungdomar som var tandlösa. Det var en förskräcklig situation gällande tandhälsan. Yngve Ericsson var därför intresserad av att finna bot på detta dilemma. År 1949 gjorde Ericsson en doktorsavhandling om tandemaljens löslighet och sambandet med karies. I avhandlingen noterades de positiva effekterna av fluoridjoners bromsande effekt på tandemaljen. Fluorets positiva effekter hade redan uppmärksammats i USA, i början av 1900 talet. I den amerikanska staden Colorado Springs där dricksvattnet naturligt hade en hög halt av fluor, hade det konstaterats att människorna hade betydligt färre angrepp av karies i jämförelse med den närbelägna staden Boulder, där det inte fanns något fluor i vattnet. Liknande jämförelser har även gjorts i Sverige mellan Uppsala som har naturligt fluor i dricksvattnet och Göteborg som har låga halter av fluor i sitt dricksvatten.
Dessa upptäckter resulterade i att vi bland annat fick fluorsköljning i skolorna, med den inte helt obekanta fluortanten. Ett annat resultat av dessa noteringar var att det började göras experimenteras med fluortandkräm. Yngve Ericsson var en frontfigur på detta område och tog fram en fluortandkräm som han sökte patent på 1959, ett patent som senare kom att beviljas i ett flertal länder bland annat Sverige och USA. Det fanns redan fluortandkräm på marknaden, men den specifika sammansättning som Yngves tandkräm hade var inte känd av någon mera. Ingredienserna i hans tandkräm bestod av natriummonofluorfosfat (Na2PO3F) samt krita som slipmedel.
Detta tillsammans med hans patent och att hans tandkräm hade så positiv påverkan på tänderna gjorde att produkten blev väldigt framgångsrik, vilket resulterade i en stor avkastning. En del av avkastningen kom att tillfalla den stiftelse som Yngve och hans kompanjon Göran Frostell grundade 1963. Fluortandkrämen var inte det ända som Yngve uppfann, i början av 1950 talet uppfann han och hans kollega L E Stjernström ett munvårdsmedel som gick under namnet Ascoxal och såldes av Astra sedermera Astra Zeneca. Idag har tandkrämen utvecklats ännu mera vilket resulterat i ett ännu bättre skydd mot karies och det tack vare vidare forskning och utveckling. Yngve Ericsson är ett lysande exempel på när en ungdom med särskilda begåvningar får vidareutveckla sina förmågor och ges chansen att förverkliga sina idéer.
Här finns även ett radioprogram (SR) om fluortantens uppkomst. Klicka här så kommer du till programmet