Jöns Jacob Berzelius är en av vårt lands största vetenskapsmän genom tiderna. Berzelius föddes i Väversunda socken vid sjön Tåkerns strand i Östergötland. Hans föräldrar var Samuel Berzelius och Elisabeth Dorothea Sjösten. Jöns Jacob började sin lärdomsbana i Linköping, han gick vid gymnasiet i förutnämnd stad 1793. Redan på gymnasietiden var Berzelius intresserad av vetenskapen. Detta visade sig i hans betyg som inte var de bästa. Vetenskapsintresset gick nämligen före de andra studierna. Efter Linköping gick studierna vidare år 1796 till universitetet i Uppsala, där han studerade medicin.

Här tog han sin medicine kandidat examen år 1801, medicine doktors examen 1804 och 1807 blev han medicine professor vid krigsakademien vid Karlberg i Stockholm. År 1808 invaldes Jöns Jacob Berzelius i vetenskapsakademien som ledamot. Bland hans stora insatser för vetenskapen är skapandet av det kemiska teckensystemet som används internationellt ännu i våra dagar. Berzelius är även delaktig i läskedryckens framställande genom att han smaksatte Torbern Bergmans uppfinning det kolsyrade vattnet med smakextrakt.

Jöns Jacob upptäckte grundämnet kisel 1823 som används i halvledare vilka man återfinner i kretskort, dioder, hårddiskar, solceller och transistorer.

Kisel används även i lättmetallslegeringar samt i silikon för att nämna några exempel. Han upptäckte även cerium, selen, thorium och zirkonium.
För sina stora bedrifter blev han adlad år 1818 och upphöjdes till friherre år 1835. Berzelius och hans maka Elisabet Johanna Poppius fick sitt sista vilorum på Solna kyrkogård där deras grav ännu återfinns.