Kanthal är en stållegering som består av ca 20–30% krom, 4–7,5 % aluminium, små mängder kobolt och resten är järn. Legeringen är känd för att tåla höga temperaturer upp till 1100–1425 grader Celsius. Kanthal är väldigt användbar som värmeelement i elektriska ugnar och som motståndstråd i elektriska komponenter i hushållsapparater såsom ex. brödrostar, hårtorkar och kokplattor. Kanthaltråd fungerar även utmärkt som skärverktyg vid bearbetning av frigolit.

Uppfinnaren till Kanthal var bergsingenjören Hans von Kantzow och går tillbaka till 1916 då von Kantzow hade glömt ett par provstavar i en stålugn, vid järnverket i Degerfors där han då arbetade. Han kunde förvånad konstatera att stavarna som han hade glömt, hade klarat sig trots den enorma värmen. Några år senare gjorde von Kantzow en grundligare undersökning av dessa stavar, vilket ledde till att han 1926 gjorde en patentansökan. Detta var starten på företaget AB Kanthal som såg dagens ljus 1931. Namnet Kanthal har sitt ursprung i den första delen i namnet Kantzow Kant och hal i Hallstahammar.  Von Kantzow var nämligen VD på Bultfabriks AB i Hallstahammar 1918–1957. Han var även VD på AB Kanthal från starten 1931–1956.

Hans von Kantzow hade en gedigen utbildning inom sitt område. Han tog sin studentexamen vid Uppsala och följande år blev han brukselev vid Strömsnäs järnverk 1906–1907. Efter det tog han bergsingenjörexamen vid KTH 1911. Sedan blev det praktik i England och Tyskland 1912–1913. År 1913–1914 blev von Kantzow ingenjör vid Eisenwerk Witkowitz i Österrike. Därefter styrdes kosan mot hemlandet och Strömsnäs järnverk i Degerfors där han först blev driftingenjör och sedan 1:e ingenjör.

Hans Gustav Albert von Kantzow var född på Alkvetterns herrgård i Värmland 1887 och avled 1979 i Ramnäs i Västmanland.  Han var son till Gustaf Ludvig von Kantzow född 1849 i Söderköping och Emma Hilda Julia Sundin bruksägardotter från Alkvettern i Värmland.

En av Hans Gustav Albert von Kantzows förfäder, närmare bestämt hans morfars morfar var brukspatronen och kronolänsmannen Nils Mitander, om honom sägs det att han vara förebilden för den elaka brukspatronen Sintram på Fors i Gösta Berlings saga, av Selma Lagerlöf. Hur det är med den saken vet bara Selma Lagerlöf. Men en sak är i alla fall riktigt säker, von Kantzow hade sina rötter i just den miljön, i de värmländska bruken och dess brukspattroner. Såsom Selma Lagerlöf beskriver i Gösta Berlings saga. Vad passar då bättre för en person som är sprungen ur denna miljö än att uppfinna en stållegering med extraordinära egenskaper.